Kul i efterhand

Idag kom jag på en grej som var rolig. Det hände i förrgår men jag hade nog inte tid att skratta just då och därför insåg jag först idag, när jag skulle återberätta det, att det ändå var himla dråpligt liksom. Och sen insåg jag det igen tre timmar senare när jag skulle berätta för Mattias hur kul det faktiskt var...(vilket fick till följd att jag satt med tårarna rinnande och hade konstiga ljud för mig i min skratt-attack istället för att äta upp min korv Stroganoff).
Fast ärligt talat var det nog ett "you had to be there"-moment...och nu har jag verkligen byggt upp förväntningar...
 
Jag skulle värma bär i micron och Mattias står bredvid och utbrister helt plötsligt det brinner! , störtar fram och börjar febrilt vrida på timern. Timern som man skruvar upp i SEKUNDER. Han kom ju för fasiken ingen vart alls (bären brann i micron & det enda man hör är ljudet från en microtimer i trippeltempo typ. Jag väntade bara på explosionen, haha) förrän jag hojtade men för sjutton, dra upp luckan!
 
Som sagt, you had to be there, men jag skrattar lika mycket nu :D
 
 

Kommentarer
Postat av: Fanny

Jag skrattar nog mindre än dig men ändå ganska mycket. Varför öppnade han inte bara luckan?? Haha!

2013-01-02 @ 20:26:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0