Konfunderad

Det är ordet som beskriver mig mot diabetes för närvarande. 
Jag har testat några gånger nu att byta nål var tredje dag istället för varannan. 
Rent sockermässigt har det väl funkat om än inte helt toppen. Har konstigt nog vaknat varje natt det varit dags för byte och legat runt 11 men en dos insulin har sänkt mig och det gjorde det inte från start utan då hände ingenting och jag fick ketoner osv. 

Men två andra saker jag hänt:
1. Jag har mer ont på stickställena än när jag bytte varannan (för över en vecka sen måste jag dessutom råkat sätta nålen i en muskel eller nåt. Det gjorde så in i ******** ont och nu känns hela den delen av magen som ett stort blåmärke. Fortfarande.)
2. Inatt vaknade jag av att pumpen larmade om ockulation, pumpen doserar ej. Men TACK, klockan två på natten. Det betyder att det är stopp nånstans. I slangen eller nålen. I mitt fall måste det varit nålen för jag testade att spruta ut insulin i vasken, det funkade, och jag la mig igen. (Tydligen ska man byta set i det läget..who knew?) 
Det kan tydligen vara såhär att om man använder samma stickställe för länge blir det en samling av insulin vilket gör att det som kommer från slangen stoppas upp liksom. 

Alltså, jag vill ju gärna inte ha så ont på min mage som jag har nu och jag vill gärna ha mitt insulin i mig som jag ska och jag vill inte slitas upp ur min skönhetssömn av trudelutter & vibrationer SÅ jag går nog tillbaks till att byta varannan dag....

Denna testperiod har nog inte direkt gjort något underverk för mitt hba1c heller, som redan före höjts från de underbara fantastiska siffrorna 45 till 51 efter sommaren :( 

Damn you glass och nya tag i höst! (Allt nu - regn, blåst & kallt)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0