linafina

Jag trodde det var idag - kvartalsbrytet.

Eftersom man inte kan få en liten paus från en kronisk sjukdom så blir man ibland förbannat trött av allt tänkande, planerande och pysslande med denna.
Det känns som hjärnan borde bli överhettad nån gång.

Folk frågar ibland: hur går det med din diabetes? Tänker du mycket på den? Eller den bara är där?

Eeeh, jo...eftersom jag helt krasst LEVER eftersom det finns livsuppehållande medicin för diabetes så är det väl helt självklart att jag tänker på den! Skiter jag i att ta insulin så hade jag ju faktiskt till slut dött. Vilket händer i länder där människor inte har råd med medicin. Så happyhappy att man bor i Sverige!
(Jag vet att det där med livsuppehållande låter fruktansvärt men det är ju faktiskt så det är)

Så ja, man måste ha koll 24/7. Sen är det ju självklart att en vanlig dag på jobbet kräver ju inte nåt särskilt planerande, det är ju rutin, men resor, träning, sjukdom etc kan bli lite meck.
Och höga värden från ingenstans kan ju sysselsätta ens tankar ett bra tag.

Så då är det ju "Bit ihop eller bryt ihop". Och om man då BITER ihop 360 dagar om året så får man ju BRYTA ihop några dagar. För att get it out of your system liksom.

Jag trodde today was the day, jag var helt inställd på det på väg hem från gymet för då hade jag varit så håglös hela dagen med kassa sockervärden och mycket annat i huvudet och ja, trött på skiten helt enkelt!

Men när jag kom hem mätte jag ett värde på 5.1 och då blev jag så förvånad så bryt-känslan bara försvann, ha!

Så märkligt. Min helg har bjudit på mycket trevligt. Men det skriver jag om en annan dag.

Nu mat & Les Miserable!