linafina

...idag var inte mätaren kul att ha.
För mina värden har inte varit bra.
Eller jag kanske eventuellt hade tyckt det om man inte sett dem konstant för då hade jag inte vetat om alla...
Men dock har jag legat på ca värde 11 sedan lunch som nu bara höjs fast jag gått powerwalk och gymmat och korrigerat med insulin. DET hade jag vetat utan cgm:en också.

I morse testade jag att äta EXAKT samma frukost som igår men fick äta delar av den före promenaden eftersom jag var låg. (Vilket jag för övrigt var mitt i natten också då jag vaknade av apparaten. Drack mjölk då men det räckte tydligen inte.)
Anyway, så tog jag en enhet mindre än igår, eftersom jag blev låg igår. Och vad tror ni hände då?!
Då blev jag MONSTERhög på 19 INNAN jag blev låg. Vafaen?!
Hur ska man då göra? Det hjälper inte att jag sänker får det låga värdets skull men jag blir ändå högre dessförinnan.
Det är då man tänker typ skit samma - whats the point?

Skitkul också att det börjar vibrera och tjuta i fickan på en när man sitter i möte med kund. DÅ, mina vänner, kan jag meddela att man känner sig sjuk. Det blir väldigt uppenbart att man har en sjukdom i det fallet liksom...

Jag är också less för stackars Jenny (som säkert också är less) har skadat ryggen så passet imorgon blir inställt så jag får inte testat kurvan på intensivpass, vilket hade varit väldigt intressant.

Plus att Mattias är borta hela helgen och fast jag har planerade saker som kommer bli kul & mysiga och egentid och allt så vill man ju ändå se sin sambo liksom.
(Jo, jag såg honom - jag mötte honom i trappen på väg hem. Det var så sant - där ljög jag.)

Så, och där har jag spräckt myten om att alla bara skriver på internet om hur himla bra dom har det. Det gör inte jag. Jag är sur. Så påverkar mina sockervärden mig. Jag blir lack när de är oförklarliga och jag har inget tålamod med det! Och börjar inte min insulinkorrigering verka snart utan jag FORTSÄTTER höjas, vilket händer as we speak, så kommer jag bli ännu surare!

Man skulle haft en ballong...